Villa Kungsnäs

Jag sitter hemma en vanlig torsdagseftermiddag 7 januari och önskar inget hellre än att jag var på jobbet just nu. Det är ju otroligt härligt att vara ledig och kunna göra vad man vill. Men bara om man mår bra och alla andra också är lediga! Inte när jag ligger här som en invalidiserad med hemskt ont i svanskotan och de andra är på jobbet, träffar människor, arbetskompisarna, skrattar och har roligt på fikastunden. Så har det jag till vardags. Det finns en del jobbiga situationer då man vill bara försvinna men det är ju så det ska vara. Oftast är det så roligt.

Igår satt jag mig fel på en stepbräda när vi provade nya övningar till cirkelfyspasset. Jag kände direkt att övningen var fruktansvärt obekväm för mig, inte bara på grund av smällen på svanskotan. Jag måste ha satt mig för snabbt, för hårt och på fel ställe. För de andra verkade övningen fungerat bra. Hela dagen igår låg jag i soffan och hade jätteont. Att sitta, sätta sig ned, ställa sig upp, vända sig och röra mig överhuvudtaget gör jätteont. Trodde jag skulle kunna åka till jobbet imorse men när jag till slut kommit in i bilen efter en del trixande så insåg jag att det var kört. Kunde inte sitta på sätet utan att hålla upp mig för att inte all tyngd skulle läggas på svanskotan och det gjorde ont att flytta fötterna. Helt omöjligt att köra bil med andra ord. Ringde chefen med gråten i rösten att jag inte kunde komma idag...

Vårdcentralen 11.45. Röntgen på sjukhuset 12.30. Besked 13.10 att det inte var några skelettskador. Hämta ut receptbelagda värktabletter på apoteket och bli hemskjutsad av pappa som fick agera taxichaufför åt mig idag.

Innan vårdcentralen imorse såg jag på Rasmus på luffen. Nu herrarnas stafett i skidskytte med en mugg kaffe bredvid mig. Låter mysigt va? Men jag skulle mycket hellre jobba!! Ingen träning lär det bli på x antal dagar heller... På tisdag har jag semester, då ska jag till Sthlm över dagen... Vad jag ska göra där ska jag skriva om en annan gång ;) Får hoppas värken är över då för en tågresa på tre och en halv timme i sittande läge skulle vara helt omöjligt just nu.

Imorgon ska Bubba till veterinären för att kolla upp såren på svansen. Han och jag kan bilda en ont-i-svansen-klubb.

När man mår bra och är frisk vill man så mycket men när man är sjuk eller krasslig på något sätt vill man bara bli frisk, det är det enda som är viktigt då. Att man kunde bli så djup av en öm svanskota... :)